är inte svårt att gissa...
söndag 31 maj 2009
fredag 29 maj 2009
Motiven
Vad är det som får en att fastna för ett motiv? Färger? Former? Associationer av smak, lukt, sinnesstämningar? Nyfikenhet?
Svårt att svara på, men för att vända på spörsmålet vill jag nog hävda att total avsaknad av logiskt tänkande ofta har en förmåga att framkalla presumtiva exponeringar i ens omgivning... i alla fall i min! -Ni vet, känslan framför allt!
Prylarna
Jag är inte,och kommer troligen aldrig att bli, någon teknikfixerad plåtare. Lika bra att slå fast det på en gång! Men den återkommande frågan "Vad har du för kamera?" har lett till det här inlägget. Alla bilder som ligger utlagda här är tagna med ett Nikon D70-hus. Som allroundoptik använder jag ett Sigma 17-70mm och trivs som fisken i vattnet med den gluggen. De dagar jag tror mig hitta något motiv på lite avstånd packar jag ner ett Sigma 120-400mm i väskan, oftast kompletterat med ett Nikon 500mm. Och så en Nikonblixt som ganska sällan får vara med och leka... Men på tal om väska så väntar jag för närvarande på en hård, vatten- och stötsäker kameraväska av märket Peli Case som är på väg i ett paket från det stora landet i väster. Efter allför många tappade andar då prylarna hotats till livet av spöregn, snöstorm, ranka kanoter, kantrande isflak med mera så bestämde jag mig att börja packa ner allt i nåt som tål det mesta upp till kärnvapenkrig.
En kamera är ju trots all utveckling fortfarande en liten låda som släpper in lite ljus under ett ögonblick. -That's all! Och med tanke på att många av mina favoritbilder är tagna med ytterst enkla och omoderna grejs för 75-100 år sedan så är det ju tydligt att det grundläggande för en bra bild inte sitter i huruvida linserna är specialslipade av Carl Zeiss eller inte... Men, lite "surt sa räven" är det ju förstås över mina självsäkra kommentarer ovan. Om nu någon nödvändigtvis måste pracka på mig ett presentkort på hundrafemtiotusen kronor hos någon fotofirma så visst, nog skulle det gå fort att bränna dem! :-) Men... det är ju inte säkert det händer... -Typiskt!
En kamera är ju trots all utveckling fortfarande en liten låda som släpper in lite ljus under ett ögonblick. -That's all! Och med tanke på att många av mina favoritbilder är tagna med ytterst enkla och omoderna grejs för 75-100 år sedan så är det ju tydligt att det grundläggande för en bra bild inte sitter i huruvida linserna är specialslipade av Carl Zeiss eller inte... Men, lite "surt sa räven" är det ju förstås över mina självsäkra kommentarer ovan. Om nu någon nödvändigtvis måste pracka på mig ett presentkort på hundrafemtiotusen kronor hos någon fotofirma så visst, nog skulle det gå fort att bränna dem! :-) Men... det är ju inte säkert det händer... -Typiskt!
torsdag 28 maj 2009
På södra halvklotet
"The African bug" är ett begrepp som har använts flitigt det senaste seklet. Innebörden är att då man väl har satt sin fot på Afrikas jord så kommer man ständigt att längta tillbaka dit, och troligen också resa tillbaka dit så fort tillfälle ges. Undertecknad kan bara instämma!
Det som följer här nedan är inte en bildserie som berättar om mina afrikaresor i kronologisk ordning eller tar med varje detalj om vad som gjorts och upplevts. Istället kommer ett urval av bilder som ska försöka förmedla KÄNSLAN av kontinenten. -Jo jag vet. Ambitionerna är ibland större än förmågan, men som ni vet: "Hellre lyssna till den sträng..." :-)
Vi börjar med min bild av Afrika. Den gamla ärrade Land Rovern som är ett av de viktigare arbetsredskapen för farmare, safariarrangörer och många andra som behöver färdas över "MMBA" (Miles and Miles of Bloody Africa). Framför den har vi den varma, välkomnande atmosfären personifierad i form av ägaren, en ständigt positiv "white farmer".
Ett av de tydligaste kännetecknen som berättar att man befinner sig på rätt kontinent är den
röda jorden, tydligast framträdande i gryning och skymning.
Den här miljön är vardag då man som jägare spårar någon av de skygga storviltrepresentanterna.
Och efter första försöket att tränga igenom ett av de många "Wait-a-bit-thorn"-snåren så inser man att shorts och lågskor är den bästa klädseln. Allt onödigt tyg tenderar att fastna och rivas i smala strimlor om man försöker trotsa naturlagarna. "En och annan" blodig reva på kroppen är priset man får betala.
Och då man i nästa stund knäar inför ett färskt leopardspår...
...eller bevis för att en gammal noshörning nyss passerat, är smärtan snart glömd.
Alla invånare man stöter ihop med tillhör ju inte "The Big Five". Som de här nyfikna jordekorrarna till exempel.
Vävarfågelns imponerande boträd kan få en att häpna varje gång man stöter på denna fascinerande ingenjörskonst.
Och om den här synen får en att förstå sin litenhet...
...så är det är nästa dimension. Att till fots få närma sig dessa imponerande djur är en fullständigt obeskrivlig känsla.
Efter en dag med många kilometer i benen och en hjärna överhettad av både sol och intryck har man energi kvar till ett stilleben hemma i jaktcampen innan man befinner sig i drömmarnas värld... nu även bokstavligt.
Det som följer här nedan är inte en bildserie som berättar om mina afrikaresor i kronologisk ordning eller tar med varje detalj om vad som gjorts och upplevts. Istället kommer ett urval av bilder som ska försöka förmedla KÄNSLAN av kontinenten. -Jo jag vet. Ambitionerna är ibland större än förmågan, men som ni vet: "Hellre lyssna till den sträng..." :-)
Vi börjar med min bild av Afrika. Den gamla ärrade Land Rovern som är ett av de viktigare arbetsredskapen för farmare, safariarrangörer och många andra som behöver färdas över "MMBA" (Miles and Miles of Bloody Africa). Framför den har vi den varma, välkomnande atmosfären personifierad i form av ägaren, en ständigt positiv "white farmer".Ett av de tydligaste kännetecknen som berättar att man befinner sig på rätt kontinent är den
röda jorden, tydligast framträdande i gryning och skymning.
Den här miljön är vardag då man som jägare spårar någon av de skygga storviltrepresentanterna.
Och efter första försöket att tränga igenom ett av de många "Wait-a-bit-thorn"-snåren så inser man att shorts och lågskor är den bästa klädseln. Allt onödigt tyg tenderar att fastna och rivas i smala strimlor om man försöker trotsa naturlagarna. "En och annan" blodig reva på kroppen är priset man får betala.
Och då man i nästa stund knäar inför ett färskt leopardspår...
...eller bevis för att en gammal noshörning nyss passerat, är smärtan snart glömd.
Alla invånare man stöter ihop med tillhör ju inte "The Big Five". Som de här nyfikna jordekorrarna till exempel.
Vävarfågelns imponerande boträd kan få en att häpna varje gång man stöter på denna fascinerande ingenjörskonst.
Och om den här synen får en att förstå sin litenhet...
...så är det är nästa dimension. Att till fots få närma sig dessa imponerande djur är en fullständigt obeskrivlig känsla.Efter en dag med många kilometer i benen och en hjärna överhettad av både sol och intryck har man energi kvar till ett stilleben hemma i jaktcampen innan man befinner sig i drömmarnas värld... nu även bokstavligt.
Då sa den tappre...
Någon klok gammal indian sade en gång att man ska aldrig döma en människa innan man gått femhundra miles i dennes mockasiner... Den här bilden visar något som sägs vara en av mänsklighetens största uppfinningar, nämligen stigbygeln. Den lilla detaljen som fick Ivanhoe att peta ner fulingarna, den som skickade Europa in i framtiden och fröken Baryard att sitta säkert i sadeln, mer eller mindre påklädd. Syftet med kompositionen var egentligen att visa en av beröringspunkterna i symbiosen ryttare-häst. Det är ju där någonstans som fotograferandet tar steget från att vara ren avbildning till att istället förmedla en känsla eller kanske ännu hellre väcka en känsla hos betraktaren... Då man lyckas så får man en bild som söker sig in i medvetandet hos betraktaren. Då man misslyckas får man en bild av en, eeh... sko.
onsdag 27 maj 2009
"Kattfotograf"
...är nåt som aldrig kommer att stå bredvid mitt namn i telefonkatalogen. Men då den här varelsen kikade fram för en närmare titt var jag bara tvungen att smälla av några exponeringar.
söndag 24 maj 2009
Listan på besökta flygplatser...
Börjar bli ganska lång, men en av de charmigaste (och minsta) hittills är tveklöst Wick Airport i de skotska högländerna. Notera dragfordonet och tankvagnen!
torsdag 21 maj 2009
Några profiler från klotets olika hörn
Avslappnad yrkesfiskare. Nordöstra Skottland
Två vargfångande sidekicks. Fairbanks, Alaska
Polsk-amerikansk materialingenjör. Carson City, Nevada.
A i sitt esse. Holmträsk.
En sårad riddare. Töre.
onsdag 20 maj 2009
Då Coleridge skrev sin "Rime of the Ancient Mariner"
...är det ju föga troligt att han förutspådde att en kuf från Töre, tvåhundratolv år senare, skulle rulla ihop hans dikt, stoppa den i en flaska och sjösätta den på Tregränagrundets strand. -For that, I ask you to forgive me S. T!
Några av skärgårdens invånare
En solig kväll som denna är det trevligt att bara ta det lugnt...
...umgås med vänner...
...eller göra ett storkox för att kolla in inkräktarna
Mera solnedgång
En alldeles vanlig skredstång kan bli fin att titta på i lämpligt motljus...
...liksom några tappra isflak som tappert kämpar emot våren
Nåmennuså...
Hej! T här.
Efter cirka 20 års plåtande har jag äntligen tagit steget och läst en högskolekurs i Digital fotografi. -Kul, lärorikt och framförallt en rejäl häckspark för att ägna mer tid åt kameraprylarna. Förhoppningsvis kan det här vara ett sätt att umgås lite mer med sina bilder efter att de hamnat på hårddisken. Om någon därute sen uppskattar samma saker som mig i avbildad form så är det ju enbart en bonus.
/T
Efter cirka 20 års plåtande har jag äntligen tagit steget och läst en högskolekurs i Digital fotografi. -Kul, lärorikt och framförallt en rejäl häckspark för att ägna mer tid åt kameraprylarna. Förhoppningsvis kan det här vara ett sätt att umgås lite mer med sina bilder efter att de hamnat på hårddisken. Om någon därute sen uppskattar samma saker som mig i avbildad form så är det ju enbart en bonus.
/T
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)