På södra halvklotet

"The African bug" är ett begrepp som har använts flitigt det senaste seklet. Innebörden är att då man väl har satt sin fot på Afrikas jord så kommer man ständigt att längta tillbaka dit, och troligen också resa tillbaka dit så fort tillfälle ges. Undertecknad kan bara instämma!

Det som följer här nedan är inte en bildserie som berättar om mina afrikaresor i kronologisk ordning eller tar med varje detalj om vad som gjorts och upplevts. Istället kommer ett urval av bilder som ska försöka förmedla KÄNSLAN av kontinenten. -Jo jag vet. Ambitionerna är ibland större än förmågan, men som ni vet: "Hellre lyssna till den sträng..." :-)

Vi börjar med min bild av Afrika. Den gamla ärrade Land Rovern som är ett av de viktigare arbetsredskapen för farmare, safariarrangörer och många andra som behöver färdas över "MMBA" (Miles and Miles of Bloody Africa). Framför den har vi den varma, välkomnande atmosfären personifierad i form av ägaren, en ständigt positiv "white farmer".



Ett av de tydligaste kännetecknen som berättar att man befinner sig på rätt kontinent är den röda jorden, tydligast framträdande i gryning och skymning.































Den här miljön är vardag då man som jägare spårar någon av de skygga storviltrepresentanterna.













Och efter första försöket att tränga igenom ett av de många "Wait-a-bit-thorn"-snåren så inser man att shorts och lågskor är den bästa klädseln. Allt onödigt tyg tenderar att fastna och rivas i smala strimlor om man försöker trotsa naturlagarna. "En och annan" blodig reva på kroppen är priset man får betala.







Och då man i nästa stund knäar inför ett färskt leopardspår...










...eller bevis för att en gammal noshörning nyss passerat, är smärtan snart glömd.



















Alla invånare man stöter ihop med tillhör ju inte "The Big Five". Som de här nyfikna jordekorrarna till exempel.





















Vävarfågelns imponerande boträd kan få en att häpna varje gång man stöter på denna fascinerande ingenjörskonst.



















Och om den här synen får en att förstå sin litenhet...




















...så är det är nästa dimension. Att till fots få närma sig dessa imponerande djur är en fullständigt obeskrivlig känsla.






Efter en dag med många kilometer i benen och en hjärna överhettad av både sol och intryck har man energi kvar till ett stilleben hemma i jaktcampen innan man befinner sig i drömmarnas värld... nu även bokstavligt.